Att vara fotbollssupporter
Jag är ju som de flesta vet så är jag ett stort fan av Liverpool och Djurgården. Jag är för det mesta mycket stolt över mina lag men ibland är det riktigt jobbigt.
Djurgården var ju ingen skrattfest förra säsongen och jag hade stora förhoppningar på att Liverpool ÄNTLIGEN skulle ha chans att vinna ligan, efter en fin fin andra plats förra säsongen, men det ser ju mer och mer ut som om vi får kriga för att klara fjärde platsen och få spela Champions Leauge.
Att vara fotbollssupporter kan vara trist, tråkigt, tråkigt och alldeles alldeles underbart! Känslan när ens lag vinner en viktig match eller ligan går knappt att beskriva, det är en sån oförställd glädje och man släpper alla tankar på annat skit.
När Liverpool vann CL så var jag glad i en vecka, att matchen var fantastisk och att de vände underläge med 0-3 i halvtid till vinst på straffar gör ju inte saken sämre. När Djurgården vann sitt senaste SM guld så kändes det som om man gick på moln i flera dagar. Men är den här glädjen man känner ibland värd de dagar när man får se sitt lag spela 1-1 mot något träskgäng, typ Stoke, och man känner att man slösat bort 90 min av sitt liv? Eller när de torskar mot United, AIK eller något annat av ens hatlag och man måste utstå pikar och spe från kollegor och vänner som aldrig annars bryr sig det minsta om fotboll?
Ja självklart är det värt det och jag önskar att alla hade något liknande i sitt liv, något som gör en riktigt sådär själaglad utan att man själv måste ge en motprestation.
Just ja, Pool vann igår med 2-0 över Spurs :)
You'll never walk alone
ja gillar konceptet att få bli själaglad utan motprestation. precis så borde det jämt vara!
Ja det är inte så mycket som gör en sådär själaglad.
Ska börja rida Lalle nu igen! Ska vi ha en cavaletti date snart? jag måste trava höga cavalettis.
säg bara till! jag är på!
Får jag titta på denna tillställning?