yeahnnys

Idag när jag gick till jobbet så fick jag en extrem längtan att gå ut och dansa och köra en sån karatefylla och bara ha sådär svinkul en utekväll som man aldrig vill ska ta slut sen vaknade jag i verkligheten och kom på att:

1: jag är inte 23 längre
2: alla mina tjejkompisar har barn och vill inte gå ut och festa och vill de det så måste det planeras typ 3 månader innan vilket gör att när det väl händer så har man ingen lust att gå ut längre. Dessutom vill alla gå till olika ställen.
3: jag har inga kläder att gå ut och festa i
4: jag är för trött för att göra det
5: sa jag att jag inte har några kompisar att gå ut och festa med?

Jag tror jag fått en släng av åldersångest igen, den har kommit och gått sen jag var 23. Jag HATAR att bli gammal, jag vill inte bli äldre, jag vill inte skaffa familj, jag vill inte vara seriös, jag vill vara ung och bekymmerslös. Men det skeppet har ju seglat för ett par år sen.

Typiskt att man ska vara snygg, smal och ashärlig när man är 30-någonting och när man var 23 var man småfet, hade inget klädsinne (det är iofs inte bara mitt fel... modet 2001 var inte superhett direkt) och var supertöntig, what a waste!