yeahnnys

Det finns 2 känslor som gör människor oattraktiva och jobbiga att umgås med. Den ena är svartsjuka och den andra är avundsjuka. Eftersom man inte är perfekt, man skulle ju kunna tro det men så är det ju inte, så drabbas man ibland av dessa vidriga känslor.

Avundsjuka är nästan värst och det är då man visar sitt fula jag. Jag blir ibland väldigt avundsjuk på vissa personer och får sådana vidriga tankar att man nästan blir rädd för sig själv. När jag blir avundsjuk handlar det aldrig om pengar eller relationer utan det är alltid talang, utseende och ålder som jag blir avundsjuk på. Om någon är svinduktig på att sjunga så blir jag avis för det vill jag också kunna, om någon är riktigt snygg, trevlig och har bra fashionsense så blir jag avis för så vill jag också vara, jag är också avis på alla som är yngre än mig. Jag HATAR min ålder, verkligen HATAR. Skulle kunna ge nästan vad som helst för att alltid få vara mellan 25-30 resten av livet. Får typ ångest bara jag tänker på hur gammal jag är. Det jobbigaste med den här avundsjukan är att de grejerna jag blir avis på är saker jag aldrig kan fixa själv.... det är liksom utom min kontroll. Jag kommer aldrig kunna sjunga, jag kommer aldrig bli snyggare och jag kommer aldrig bli yngre. Det hade varit lättare om jag var avundsjuk på pengar och relationer.... pengar kan man alltid jobba sig till och en pojkvän kan ju vilket crossmongo som helst skaffa om man bara sänker sina krav.

Svartsjuka då. Jag är kanske den minst svartsjuka personen ever när jag är i ett förhållande, jaha han har dansat dirty i typ 15 min med den där bruden... so what jag vet att han följer med mig hem liksom men när jag inte vet var jag har killen som man t.ex dejtar eller är intresserad av så kan jag bli extremt svartsjuk. I helgen drabbades jag av svartsjuka helt plötsligt och utan anledning och då får jag lust att typ klä ut mig och dra ut och spionera typ.... det skulle jag självklart inte göra men allvarligt det kan ju inte vara friskt? Blir fan rädd för mig själv. Jag käkade några chips till istället och sen skickade jag ett sms och gick och la mig.
Kände en stark samhörighet med killarna i The Bachelorette igår. De sitter och väntar på att hon ska välja dem att gå på dejt med och när andra dejtar henne så får de sitta hemma och undra vad som händer på den andra killens och hennes dejt. Nu har jag ingen aning om söt kille dejtar runt, det hoppas jag verkligen inte men jag är inte så naiv att jag tror att han bara håller på med mig, men det är inget jag tänker kolla upp iallafall. I detta fall är ovisshet bättre.

Nu låter jag faktiskt som en vidrig människa men det är jag faktiskt inte. Jag är ganska snäll, ställer upp på mina kompisar och unnar dem all lycka i världen så länge de inte kan sjunga, inte är snyggare än mig och yngre.