Fars dag
Idag är det fars dag och jag saknar min pappa så obeskrivligt mycket. Varje dag, varje minut, varje sekund.
Har alltid tänkt att sådana där hemska saker händer aldrig mig, inget kan förstöra min familj. Det kommer alltid vara vi.
När mamma ringde den där söndags natten den 22 augusti så kändes det som om man var med i en dålig film och allt som hände därefter är fortfarande helt overkligt. Från att ha träffats några timmar tidigare till att aldrig mer träffas. Just ordet aldrig är så ofattbart att greppa.
Att se sin pappa för sista gången liggandes på en sjukhussäng är inget jag önskar någon och jag har fortfarande just den bilden i huvudet varje gång jag försöker föreställa mig hur han såg ut. Hoppas den byts bort till den trevligare bild snart. Pappa, som nästan aldrig var sjuk, aldrig haft hjärtproblem får en massiv hjärtinfarkt, hur rättvist är det?
Jag är inte samma människa jag var den 21 augusti och kommer aldrig bli den där bekymmerslösa personen igen. Allt har ändrats, jag har ändrats.
Vem ska jag nu diskutera alla sporthändelser med? Vem ska berätta hur Liverpool spelade på 70-80-talet? Vem ska kolla på OS med mig? Vem ska borra upp jobbiga grejer? Vem ska fixa med min bil? Vem ska berätta vem det är som spelar gitarr eller sjunger i just den Eagles låten? Vem ska hjälpa mig med alla andra konstiga frågor som man behöver sin pappa till att få svar på? Vem ska berätta konstiga historier från alla sina år på sjön? Vem ska alltid finnas där för mig?
Pappa, jag älskar dig och jag är glad att vi umgicks så mycket som vi gjorde. Jag ångrar inte en enda sekund som jag umgåtts med dig istället för att hänga med mina kompisar. Jag är glad att vi verkligen kände varandra. Det enda jag vill ha är mer tid. Tid som jag aldrig kommer få.
Jag är glad att jag har min fantastiska mamma och syster och att vi har varandra. Och härliga vänner såklart.
Ta hand om era pappor och glöm inte att säga att ni älskar dem.
När allt inte är så jobbigt längre så ska jag berätta om pappas apa Bobo, ja han har haft en chimpans, och några andra stories.
Har alltid tänkt att sådana där hemska saker händer aldrig mig, inget kan förstöra min familj. Det kommer alltid vara vi.
När mamma ringde den där söndags natten den 22 augusti så kändes det som om man var med i en dålig film och allt som hände därefter är fortfarande helt overkligt. Från att ha träffats några timmar tidigare till att aldrig mer träffas. Just ordet aldrig är så ofattbart att greppa.
Att se sin pappa för sista gången liggandes på en sjukhussäng är inget jag önskar någon och jag har fortfarande just den bilden i huvudet varje gång jag försöker föreställa mig hur han såg ut. Hoppas den byts bort till den trevligare bild snart. Pappa, som nästan aldrig var sjuk, aldrig haft hjärtproblem får en massiv hjärtinfarkt, hur rättvist är det?
Jag är inte samma människa jag var den 21 augusti och kommer aldrig bli den där bekymmerslösa personen igen. Allt har ändrats, jag har ändrats.
Vem ska jag nu diskutera alla sporthändelser med? Vem ska berätta hur Liverpool spelade på 70-80-talet? Vem ska kolla på OS med mig? Vem ska borra upp jobbiga grejer? Vem ska fixa med min bil? Vem ska berätta vem det är som spelar gitarr eller sjunger i just den Eagles låten? Vem ska hjälpa mig med alla andra konstiga frågor som man behöver sin pappa till att få svar på? Vem ska berätta konstiga historier från alla sina år på sjön? Vem ska alltid finnas där för mig?
Pappa, jag älskar dig och jag är glad att vi umgicks så mycket som vi gjorde. Jag ångrar inte en enda sekund som jag umgåtts med dig istället för att hänga med mina kompisar. Jag är glad att vi verkligen kände varandra. Det enda jag vill ha är mer tid. Tid som jag aldrig kommer få.
Jag är glad att jag har min fantastiska mamma och syster och att vi har varandra. Och härliga vänner såklart.
Ta hand om era pappor och glöm inte att säga att ni älskar dem.
När allt inte är så jobbigt längre så ska jag berätta om pappas apa Bobo, ja han har haft en chimpans, och några andra stories.
Kommentarer
Postat av: Stili
Skickar styrkekramar!
Postat av: Cattis
<3 Livet är så ofattbart grymt!
Men jag lovar att han sitter där på ett moln, tittar ner på er och han kommer skicka goda råd, du kommer känna dom.
Eddie the angel!
Postat av: Maja
Har inte ens ord... Kramar <3
Trackback
